så rädd har jag aldrig varit
Idag hände något väldigt hemskt. Jag orkar knappt tänka på vad som kunde ha hänt. Lillfisen kunde ha strukit med. Nu ligger han och sover under soffan som för att skydda sig själv från den stora hunden som idag jagade honom över bakgården. Det var så hemskt. Allt började så bra och mysigt, men slutade så fel. Det är jobbigt att vi känner både den stora hunden och hennes ägare och vet mycket väl att det är världens snällaste hund. Hade det varit en okänd hund kunde man ju varit arg... Problemet är ju bara att hon är stor. Det är en bullmastiff som väger många gånger mer än den lilla svarta godingen... Vi bara satt och pratade i gräset när något hände. Vovvarna har träffats förut och allt har varit lugnt, men idag var den stora hunden lös och Picachu hade lina istället för tvärt om. Helt plöstligt ville den stora hunden leka med honom och det slutade in en vild jakt där den lille stackaren skrek för sitt liv. Jag kan försäkra er om att det var hjärtskärande. Jag blev så rädd, så rädd. Vi lyckades få stopp på den stora hunden och som tur var hittade vi Picachu inte allt för långt därifrån. Han var helt vettskrämd, men det lilla hjärtat kom på en gång när jag ropade på honom! Vilken underbar liten kille.. Vi kände igenom honom och han fick gå hem så han verkar inte ha några fysiska men alls, men jag håller koll på honom. Nu har han busat lite med oss och sovit.. om än under soffan och jag hoppas verkligen att han inte ska få några psykiska men av händelsen. MItt lilla hjärta...
Kommentarer
Trackback