huvudvärk och solsken
Idag har det verkligen varit kanonväder! Solen får ju oss alla att må så bra, inklusive mig. Tyvärr kom en envis huvudvärk och trängde sig på för att förstöra dagen ändå. Tvätta får jag göra en annan dag, för det kan man inte göra när man har ont i huvudet!
För att ändå kunna njuta av vädret tog jag med mig vovven och stoppade ner honom i min cykelkorg och gick bort till parken vid Konsert&Kongress. Jag njöt av att kunna ligga i solen utan jacka, men Picachu tyckte det var roligare att hoppa upp på mig och pussas hela tiden. Han är fortfarande rädd utomhus, men det börjar arta sig tycker jag. Han har hälsat, om än misstänksamt, på diverse främlingar. Dock inte på deras hundar. Allt var kanon tills en gubbe som tyckte han var söt stoppade ner hela näven i cykelkorgen och min guldklimp höll på att hoppa ur av rädsla! Snälla människa, låt bli andras hundar om ni inte frågar först!!! Bara för att han är liten betyder det inte att det är fritt fram att gosa med honom. Han kan bitas. Hårt. Jag har bevis på min underarm från vårt bus imorse.
Husse är i Stockholm och jobbar och dricker öl, så vi får klara oss själva här hemma, men det går riktigt bra. Synd bara att jag inte orkar busa så mycket nu när jag har ont i huvudet. Nu börjar det trilla in inbjudingar till trevliga vår- och sommartillställningar också, tyvärr så jobbar jag ju helger så det blir mycket nej, tyvärr jag jobbar just de tre timmarna... Men sånt är livet och jag hoppas att jag blir inbjuden även i fortsättningen. Det är ju risken när man tackar nej hela tiden. Mina vänner har ju fått höra det ett antal gånger också. Som tur är kommer riktiga vänner ihåg att man inte är "småhundsförälder" för evigt och att man behöver umgås ändå.
En solskenstanke skickar jag till min familj, glöm inte att se ljuset i tunneln!
För att ändå kunna njuta av vädret tog jag med mig vovven och stoppade ner honom i min cykelkorg och gick bort till parken vid Konsert&Kongress. Jag njöt av att kunna ligga i solen utan jacka, men Picachu tyckte det var roligare att hoppa upp på mig och pussas hela tiden. Han är fortfarande rädd utomhus, men det börjar arta sig tycker jag. Han har hälsat, om än misstänksamt, på diverse främlingar. Dock inte på deras hundar. Allt var kanon tills en gubbe som tyckte han var söt stoppade ner hela näven i cykelkorgen och min guldklimp höll på att hoppa ur av rädsla! Snälla människa, låt bli andras hundar om ni inte frågar först!!! Bara för att han är liten betyder det inte att det är fritt fram att gosa med honom. Han kan bitas. Hårt. Jag har bevis på min underarm från vårt bus imorse.
Husse är i Stockholm och jobbar och dricker öl, så vi får klara oss själva här hemma, men det går riktigt bra. Synd bara att jag inte orkar busa så mycket nu när jag har ont i huvudet. Nu börjar det trilla in inbjudingar till trevliga vår- och sommartillställningar också, tyvärr så jobbar jag ju helger så det blir mycket nej, tyvärr jag jobbar just de tre timmarna... Men sånt är livet och jag hoppas att jag blir inbjuden även i fortsättningen. Det är ju risken när man tackar nej hela tiden. Mina vänner har ju fått höra det ett antal gånger också. Som tur är kommer riktiga vänner ihåg att man inte är "småhundsförälder" för evigt och att man behöver umgås ändå.
En solskenstanke skickar jag till min familj, glöm inte att se ljuset i tunneln!
Kommentarer
Trackback
